Get all 3 Angelica Matveeva releases available on Bandcamp and save 20%.
Includes unlimited streaming via the free Bandcamp app, plus high-quality downloads of Vocalese, Cabaret Français: Cinq Portraits, and Swedish poetry goes jazz.
1. |
Boxaren
04:22
|
|||
BOXAREN
Lars Häger
Ur diktsamlingen
Det finns lagar för såna som dig (2001)
Det han drömde om i januari
Gjorde honom arg i mars.
Han drack mer whisky än han erkände
På femtiotalet var han
en av Sveriges bästa mellanviktsboxare
Han blev jävligt förbannad på sin fru
Som i sin tur förstod honom
Senare på kvällen slog han henne:
vänstern höll henne på avstånd,
med högern slog han raka kropsslag,
tills hon svimmade
Han var alltid nöjdare på kvällen
än när han vaknade
Dagen efter måste han spy
Då tänkte han på Sonny Liston
och en särskild fight han gick mot en spanjor
hela matchen var försvunnen
fram tills tränaren tog tandskyddet
och klappade honom hård i nacken
Han hade ont,
men han var glad
|
||||
2. |
Nattskärran
04:41
|
|||
Ur NATTSKÄRRAN
Karin Boye
Ur diktsamlingen Moln (1922)
Halvvaken ruvar sommarnatten
stilla på drömmar, dem ingen vet.
Tjärnarnas blanka vatten
spegla en skymningshimmels
bleka oändlighet.
Stjärnorna vitare bli.
Fjärran, fjärran
nattskärran
sjunger ensam sin tonlösa,
tröstlösa vaggmelodi.
|
||||
3. |
Tag och skriv
07:04
|
|||
TAG OCH SKRIV – 3
Gunnar Ekelöf
Ur diktsamlingen Färjesång (1941)
Du säger 'jag' och 'det gäller mig'
men det gäller ett vad:
I verklighet är du ingen.
Så jaglös, naken och formlös är verkligheten!
Det var i skräck inför den du började klä dig,
började uppföra dig och kalla dig 'jag',
klamra dig fast vid ett halmstrå.
I verklighet är du ingen.
Rättsordning, mänskovärde, viljefrihet,
allt är bilder målade med skräck i verklighetens tomma sal,
skräck att vidgå något bortom rätt och orätt, bortom sats och
motsats!
I verklighet är du ingen.
Själv utanför gott och ont en valplats för gott och ont,
det övre vilddjurets kamp mot det undre -
sanningen du anar ibland som en avgrund vid vägen,
utan att våga veta, utan att vilja veta,
du som hisnar för minsta grop!
I verklighet är du ingen.
En plats, ett plagg, ett namn -
allt annat är bara din önskan,
ditt jag en önskan, din ofrälsthet en, din frälsthet en annan:
Allt har du tagit i förskott!
Frälsning, det finns ingen frälsning!
Du drömmer dig frälsning och
stammar Uppstånden! och Helig! -
ty så är din önskan.
Och människans lott står oföränderligt
fast men du har hunnit ännu ett
steg på ditt önskandes byggnad:
Ännu en önskan av alla de tänkbara
tusen och tusen har blivit dig möjlig,
nödvändig, viss och slutligen faktum,
liksom du själv som också var
önskan från början, liksom det
magiska namnet föräldrarna gett dig
att skydda från mörker och
jaglöshet,att skilja just dig från tusen
liknande och nästan lika.
Och ändå är du i botten så namnlös
som natten och mörkret:
I verklighet är du ingen.
|
||||
4. |
I Paris utan dig
03:58
|
|||
I PARIS UTAN DIG
Kerstin Thorvall
Ur diktsamlingen Den lyckliga kärleken (1977)
I Paris,
min älskade,
är gatorna fulla av män
som inte är du.
De är svarta och gula och vita
och inte du
och bilarna som kör förbi
dom är många
men ingen är din.
I Paris
min älskade
är det fullt med telefonkiosker
där man inte kan ringa till dig.
Det vimlar av små fula bruna kaféer
där jag inte får träffa dig,
att inte tala om hotell,
o, nej, dom talar vi inte om
och alla dessa sängar
där vi inte…
I Paris
min älskade
kan tusen män se på mig
och aldrig vara du
och deras ögon är tomma
och meningslösa
jag hör inte vad dom säger.
I Paris finns inga ögon
jag vill ha.
Å, min älskade.
I Paris finns inte du.
Vad har jag då här att göra?
|
||||
5. |
När alla börjar leta
05:26
|
|||
NÄR ALLA BÖRJAR LETA
Lars Häger
Ur diktsamlingen
Det finns lagar för såna som dig (2001)
En utvecklingsstörd flicka
Försvann från ett dagcenter i morse
Det händer ganska ofta
Hon rymmer till ett konditori
För att få kaffe och moccakaka
Och sen när servitrisen
Ringt till personalen
Blir hon hämtad i taxi
Men idag var det stängt
Försvarets expert säger
Att hon kan överleva
Tre dagar i skogen
Om hon har tillgång till vatten
Det är en bild
Av en samhällsutveckling
Jag känner människor
Som blir oroliga
Att inte få nån plats
Att bli en osynlig del
I ett statligt betänkande
Och sen dö
Andra har blivit
Orörliga som pengar
I en pensionsfond
När föreståndaren
På dagcenter får frågan
Vem som hadde ansvaret för flickan
Är det som om tårar i en askkopp rullas upp på hennes kinder
Hon blir en clown
Som dansar i direktsändning
Jag har en fågel i en bur
Hon värper ägg efter ägg
Och ruvar tills jag kastar de
Det handlar kanske inte
Om att välja bland gallerierna på Södermalm
Om återhållna gräl
På semestern
För att inte barnen ska må dåligt
Det handlar inte om förtidspension
I en förort till en förort
Eller att sjunga i fyllan med tårar i ögonen en Midsommarafton
I skärgårn med gamla vänner
Det handlar om at ge sig av,
Att ha energi nog,
Eller att stanna...
|
||||
6. |
||||
DET VAR TVÅ DAGAR EFTER DEN
HISTORISKA LANDSTIGNINGEN PÅ MÅNEN
Lars Forssell
Ur diktsamlingen Oktoberdikter (1971)
DEL 1
Det var två dagar efter den historiska landstigningen
på månen. Och några hade redan börjat undra varför inte
Historien själv kan få avgöra vad som är Historiskt.
De tre astronauterna var på väg tillbaka till jorden.
De sov en smula oroligt, kanske på grund av den obehagliga
tanken att de strax efter nedkomsten i Stilla Havet skulle
få möta Richard Milhous Nixon, en degradering för sådana
som vistats nära stjärnorna. En av dem skrek t o m
till i sömnen. Han drömde att han var fången i ett trångt
rum, vilket han ju också var, en blykammare där väggar
och tak kröp närmare och närmare, lika glödande och
obevekligt som i Poes novell om inkvisitionens dagar.
Hanvaknade av rädslan och såg på sin klocka.
Hon var nio på jorden.
|
||||
7. |
||||
DET VAR TVÅ DAGAR EFTER DEN
HISTORISKA LANDSTIGNINGEN PÅ MÅNEN
Lars Forssell
Ur diktsamlingen Oktoberdikter (1971)
DEL 2
Det var en tisdag. I Brooklyn hade solen redan värmt
upp avfallet som låg kringstrött på gatorna. Det jäste och
stank av förruttnelse. Det var som vanligt, trots månlandningen,
i trots mot Historien. Som vanligt öppnade herr
Kaminsky sin affär medan han vänligt hälsade på de andra
Butiksinnehavarna längs gatan. Herr Kaminsky hade pantbank.
Han var väl sedd i kvarteret. Visserligen försörjde
han sig på andras nöd. Men vem i detta land, menade man,
skulle inte utnyttja den chansen? Det gjorde alla. Den som
lyckades i detta land, han ansågs i princip som en god
och rättskaffens människa. Och herr Kaminsky hade lyckats.
Solen sken på herr Kaminsky och redan efter tio minuter
hade han expedierat tre narkomaner, medan han vänligt
men bestämt avvisat en åldring som trott att en cylinderhatt
möglig av ålder kunde ha något pengavärde. Herr
Kaminsky hade ett gott hjärta men han var inte sentimental.
Gamla tummade silverrovor, det fick duga, var nu de
där tre nedknarkade råttorna hade fått dem ifrån? Men
cylinderhattar! Det finns en gräns för medlidandet.
|
||||
8. |
||||
DET VAR TVÅ DAGAR EFTER DEN
HISTORISKA LANDSTIGNINGEN PÅ MÅNEN
Lars Forssell
Ur diktsamlingen Oktoberdikter (1971)
DEL 3
Då öppnades dörren och en skugga smög sig in i affären,
med ett tyngt bylte under armen. Det var mörkt i butiken
och det tog några ögonblick innan herr Kaminsky kunde
urskilja sin nya kund. Det var en liten negerpojke, han
kunde väl vara tio år, han var mycket mager och spenslig.
Kläderna hängde på honom som en gammal smutsig jutesäck.
Herr Kaminsky kände inte igen honom, vilket han
fann förbryllande. Det fanns många som han i kvarteret
annars. Pojken teg. Det fann han obehagligt. Såna här
pojkar brukar vara slängda i käften. Tyst, utan ett ord,
la han upp sitt tunga bylte på disken och började veckla
upp det. Hans ögonvitor glimmade i dunklet. Nu såg herr
Kaminsky vad det var.
|
||||
9. |
||||
DET VAR TVÅ DAGAR EFTER DEN
HISTORISKA LANDSTIGNINGEN PÅ MÅNEN
Lars Forssell
Ur diktsamlingen Oktoberdikter (1971)
DEL 4
Det var en stor spegel, försilvrad eller av stål, utan ram,
som låg där och glänste i kapp med pojkens ögon.
Och hur mycket vill mamma ha för det här då, mumlade
herr Kaminsky rutinerat medan hans fingrar strök
över den glatta ytan. Pojken tvekade ett ögonblick.
Fem dollar.
Omöjligt, sa herr Kaminsky lika rutinerat, jag kan omöjligt
ge mer än…
Vi har inte ätit på flera dagar. Pappa är sjuk.
Den valsen kände herr Kaminsky igen. Fattigdomens,
svältens, sjukdomens, nödens, arbetslöshetens vals.
Och – för att beveka – var det nästan alltid ett barn som drog
positivet. Men herr Kaminsky var inte den. Han var förhärdad.
Två, varken mer eller mindre, sa han kort och bestämt
för att inte öppna slussarna till den vanliga gråten
som ändå brukade göra honom förstämd. Han hade själv
varit fattig. Det fanns minnen som spökade från hans ungdom,
från trettitalet och depressionen.
Fem, viskade pojken förskrämd.
Två.
Så blev det två. Herr Kaminsky skrev ut en pantsedel
på Mr Wilbur C Jackson och räknade upp sedlarna, en…
två. Pojken tog dem, bockade sig djupt och smet ut genom
dörren snabbt som en vessla.
|
||||
10. |
||||
DET VAR TVÅ DAGAR EFTER DEN
HISTORISKA LANDSTIGNINGEN PÅ MÅNEN
Lars Forssell
Ur diktsamlingen Oktoberdikter (1971)
DEL 5
Herr Kaminsky suckade och fattade tag i spegeln för
att bära in den i lagret. Den var tung och herr Kaminsky
måste vända på den för att få ett ordentligt grepp.
Det var då som en solstråle föll in genom det dammiga
fönstret och herr Kaminsky såg att det fanns en inskrift
på spegeln. Han la tillbaka den på disken och böjde sig ner.
Och när han strukit bort dammet från spegels yta läste
han:
”Här landsteg i juli 1969 e.Kr. människor från planeten
Jorden…” Och längst ner stod en välbekant namnteckning:
Richard M Nixon.
Först blev herr Kaminsky stel av skräck. Han bara stod
där. Så ropade han till, han rusade bort till dörren och slet
upp den och skrek för full hals: Wilbur, kom tillbaka,
Wilbur, var är du? Men utanför på gatan myllrade människorna
om varandra, på väg till jobbet eller planlöst drivande,
en virvel av trötta uttryckslösa ansikten, en ström
av leda utan början och utan slut. Wilbur, ropade herr
Kaminsky, var är du, Wilbur? Men Wilbur fanns ingenstans
att se.
|
||||
11. |
||||
DET VAR TVÅ DAGAR EFTER DEN
HISTORISKA LANDSTIGNINGEN PÅ MÅNEN
Lars Forssell
Ur diktsamlingen Oktoberdikter (1971)
DEL 6
I samma ögonblick vaknade Neil Armstrong däruppe
i kabinen av ett rop som han tyckte sig höra i sömnen.
Han kastade en blick genom glaset. Nedanför närmade sig,
med sin mask av silver och dimma, ”den goda jorden”.
I samma ögonblick böjde sig Mr Nixon fram mot sin
sängkammarspegel och tränade in ett triumfatoriskt
välkomstleende.
Herr Kaminsky i Brooklyn, däremot, betraktade sitt
ansikte i en sällsam spegel som han nyss lurat till sig för
två dollar. Han kände en gränslös, oregerlig skräck och
över hans ryckande ansikte skrevs, i spegeln, en överdådigt
stolt och självsäker inskription som gick stick i stäv mot
hans känslor.
För herr Kaminsky skulle ingenting någonsin mera vara
som vanligt. Han visste att de spöken som uppenbarar sig
i månljus, de kan alltid bortförklaras. Men de spöken som,
likt förruttnelsen, kommer med morgonsolen, de är sanna
och verkliga, lika påtagliga som den tunga glimmande spegeln
som låg där och hånlog på hans disk.
|
||||
12. |
Träden
10:06
|
|||
12. TRÄDEN
Karin Boye
Ur diktsamlingen De sju dödssynderna (1941)
Levande som vi
och långt långt borta,
så vårt ord "förstå"
blir tom rök och vind.
Djupt oåtkomliga för tankar
och för sinnen,
Fast er bark känns skrovligt
god mot vår kind.
Ögonlysa lyser ni
i ögonfröjd och blommor.
Genom vilka verktyg
vet ni er prakt?
Genom vilket hemligt,
skapande vetande
har ni del i synernas
och dofternas makt?
Lutande mot stammen
märks vi inte,
slipper inte in
i er innanvärld.
Eller når er speglad,
en flik av vårt väsen,
för oss själva okänd
och bävansvärd?
Fast vi väl är födda
av samma anor,
ser vi ingen skymt av vår
gemensamhets stund.
Alltför många äventyr
skilde oss sedan,
alltför ovetbar
är vår enkla grund.
Kanske har vi ännu
ett möte att vänta
på den väg, där liv
går tillbaka till mull.
Än en uträckt hand
mellan åtskilda släkten.
Och vi tackar döden för det
sammanhangets skull.
Stoffet, alltid lånat,
ger vi åter.
Smält det till er form,
och tag och giv!
Låt det bytas mellan oss
som vänliga gåvor,
djupa vackra okända
syskonliv!
|
Angelica Matveeva Norway
Angelica Matveeva is a versatile singer, composer and lyricist whose specialty and artistic goal lies in carrying out concept projects.
Booking:
concerts@chanpuma.com.
Streaming and Download help
If you like Angelica Matveeva, you may also like: